Ett nytt slags lärande

Ett nytt slags lärande tycks skapas i en-till-en-miljöer i skolan. Lärarens roll förändras och eleverna blir mer aktiva. Men de lär sig också andra saker och på andra sätt än vad som har förutsetts i läro- och ämnesplanerna.

Det skriver Tomas Kroksmark i artikeln Lärandets stretchadhet. Rubriken syftar på att lärandet blir mer oförutsägbart och utvidgat i skolor där elever och lärare har tillgång till varsin dator.

Kroksmark skriver om erfarenheterna från fem fristående skolor som alla ingår i Vittra-koncernen. Dessa skolor har samtliga genomfört en-till-en-satsningar med Macintosh-datorer.

Intervjuerna med lärarna visar att de tvingades omorientera sig när eleverna fick tillgång till datorer. Det ledde till vilsenhet och osäkerhet, framför allt till en början. En av de citerade lärarna säger:

Oj vad det händer snabbt med dessa datorer. Från början kunde vi
ingenting. Alla surfade hit och dit och inte blev det mycket gjort. Men
nu ser jag att både jag och eleverna har hoppat upp på en ny nivå.
Något som jag aldrig tidigare sett. De hittar saker, de försöker verkligen
att problematisera det de gör. Det är toppen. Jag hoppas att det
också ska föra med sig att vi får högre måluppfyllelse – men ibland
tvekar jag.

Kroksmark skriver att lärarnas uppgift förändrades från att planera undervisning till att planera för situationer och uppdrag där eleverna kan lära sig. Eleverna går in i arbetsprocesser som inte kan detaljstyras mot vissa mål. Men på vägen lär de sig mycket om att leta, sortera och värdera information och får ett kunnande som de inte hade tidigare. På köpet blir de mer delaktiga och involverade i sitt eget och klasskamraternas lärande.

Lärarnas kontroll minskar och det blir en utmaning att sy ihop elevernas lärande med det de ska utveckla enligt styrdokumenten. En annan intervjuad lärare säger:

Jag vet vad kursplanen säger men jag ser ju att det är inte den typen
av kunskaper som eleverna nu hanterar. Usch, det här är jättebesvärligt.
Ska jag säga till dem att ‘hallå’ det där ska ni inte hålla på med,
som de tycker är utmanande och spännande. I så fall kan vi lägga ned
allt vad datorer i skolan heter.

En stor vinst med tillgången till datorn och internet är att den erbjuder eleverna möjligheten att själv styra situationen som de lär sig i. Kroksmark beskriver det som att eleverna spontant väljer svårighetsnivåer som de kan klara av och gå vidare utifrån. Läraren kan inte planera för alla de frågor och problem som eleven stöter på, utan måste ta sådana "på volley".

Jag är mest förvånad över att jag inte längre på samma sätt kan gå in
och säga det och det. Nu måste jag först försöka förstå på vilket sätt
som eleven ställer sina frågor och då måste jag ibland fråga jag också.
Då uppstår någonting konstigt .. då det liksom i frågorna kommer
fram sånt som vare sig eleven eller jag riktigt tänkte på. Det är ... en ...
ja, som om det var en ny metod.

Kroksmark menar att en-till-en-miljön kan erbjuda ett sätt för skolan att bättre överbrygga ojämlikheten mellan elever med skiftande socioekonomisk bakgrund och skiftande medfödda förmågor. Vi lär oss av erfarenheter och tillgången till datorn gör att elever enklare kan få erfarenheter av lärandesituationer där de själva varit aktiva.

Kroksmark, Tomas: "Lärandets stretchadhet - Lärandets digitala mysterier i en-till-en-miljöer i skolan" i Didaktisk tidskrift vol 20, nr 1/2011