Ett nytt slags lärande tycks skapas i en-till-en-miljöer i skolan. Lärarens roll förändras och eleverna blir mer aktiva. Men de lär sig också andra saker och på andra sätt än vad som har förutsetts i läro- och ämnesplanerna.
Det skriver Tomas Kroksmark i artikeln
Lärandets stretchadhet. Rubriken syftar på att lärandet blir mer oförutsägbart och utvidgat i skolor där elever och lärare har tillgång till varsin dator.
Kroksmark skriver om erfarenheterna från fem fristående skolor som alla ingår i Vittra-koncernen. Dessa skolor har samtliga genomfört en-till-en-satsningar med Macintosh-datorer.
Intervjuerna med lärarna visar att de tvingades omorientera sig när eleverna fick tillgång till datorer. Det ledde till vilsenhet och osäkerhet, framför allt till en början. En av de citerade lärarna säger:
Oj vad det händer snabbt med dessa datorer. Från början kunde vi
ingenting. Alla surfade hit och dit och inte blev det mycket gjort. Men
nu ser jag att både jag och eleverna har hoppat upp på en ny nivå.
Något som jag aldrig tidigare sett. De hittar saker, de försöker verkligen
att problematisera det de gör. Det är toppen. Jag hoppas att det
också ska föra med sig att vi får högre måluppfyllelse – men ibland
tvekar jag.
