Något om entreprenörskap i skolan och entreprenöriellt lärande

Regeringen vill att "entreprenörskap ska löpa som en röd tråd genom hela utbildningssystemet." I regeringens strategi står det att det handlar om att skolan ska stimulera barns och ungdomars "nyfikenhet, kreativitet, självförtroende och förmåga att fatta beslut." I takt med att eleverna kommer högre i årskurserna ska "de särskilda kunskaper och kompetenser som krävs för att starta och driva företag" betonas mer. Detta görs bland annat genom att alla elever på gymnasiet ska ha möjlighet att läsa kurser inom ämnet Entreprenörskap.

Omslaget till regeringens strategi för entreprenörskap i skolan.

Skolverket betonar i sin tur att entreprenörskap i skolan inte enbart handlar om företagande i bemärkelsen att skolan ska fostra elever till att starta och driva företag. Det handlar också om att ta tillvara elevers företagsamhet och drivkraft i undervisningen. När detta betonas brukar man prata om entreprenöriellt lärande.

I boken Entreprenöriell pedagogik i skolan skriver författarna bland annat att entreprenöriellt lärande kan handla om att elever ska lära sig saker på det sätt som entreprenörer lär sig. Enklast brukar det beskrivas som "learning by doing", det vill säga att lära sig av erfarenheter och problemlösning. Många menar också att entreprenöriellt lärande handlar om att ge undervisningen en tydligare koppling till världen utanför skolan; att eleverna gör saker som innebär att de lär sig genom att hämta information och kunnande från människor och verksamheter i samhället och inte enbart från läromedel. Till detta hör också att eleverna genom sina skolarbeten ska bli delaktiga i samtal om saker "ute i verkligheten", till exempel genom att deras undersökningar, tankar och åsikter görs tillgängliga för en publik utanför skolan.


Slutligen finns också en syn på entreprenöriellt lärande som går ut på att det handlar om att eleverna ska uppmuntras att mer aktivt ta tillvara på sin egen skolgång. Eleverna ska se varje skoldag som en möjlighet att utvecklas och lära sig nya saker och inte bara som en oändlig räcka saker som ska göras för att läraren eller mamma och pappa ska vara nöjda. Anna Kaya tar upp detta i ett blogginlägg på Skollyftet:

Det entreprenöriella lärandet betyder att jag måste låta eleverna bli ännu mer delaktiga, de ska lära sig att ta ansvar och planera. De ska kunna samarbeta och dra nytta av varandras kompetens. Det handlar om att vi måste låta skola och samhälle mötas. Det kan betyda att vi låter eleverna arbeta med ämnesövergripande projekt som inte stannar i klassrummet utan förflyttas ut i samhället, den riktiga världen, och gör avtryck i elevernas värld utanför skolan. 

Det finns också skeptiska röster om entreprenörskap i skolan och entreprenöriellt lärande. Helena von Schantz har exempelvis skrivit ett kritiskt blogginlägg om entreprenöriellt lärande. Hon menar att alltför omfattande ansträngningar att få eleverna att arbeta kreativt och skapande riskerar att gå ut över inlärningen av baskunskaper. Hon skriver:

Det finns säkert också goda exempel på entreprenöriellt lärande. Men en skicklig lärare har en stor verktygslåda proppfull av metoder, medel och förhållningssätt. Vilket man använder beror på den egna personligheten, på ämnet,  på eleverna, på situationen och man är ständigt beredd att omvärdera och prova något nytt om målen inte nås eller om eleverna inte är med på tåget.

Samtliga skolor inom Lapplands gymnasium deltar med alla eller några av sina program i ett forsknings- och utvecklingsprojekt om entreprenöriellt lärande lett av institutet Ifous. Den första träffen mellan de deltagande skolorna skedde i Stockholm i september och erfarenheterna därifrån finns samlade i ett referat.